Ibland får jag frågan om varför jag skriver för barn och unga. Frågan känns konstig, som om det är att avvika från normen. Sällan får väl “vuxenförfattare” frågan om varför de skriver för vuxna?

För mig är det helt självklart att skriva det jag gör. Det är i barn- och ungdomslitteraturen jag hör hemma. Jag vill ha en bok där berättelsen är det viktiga. Jag tycker om en snabb handling, tydligt tecknade karaktärer, någon form av upplösning. Ett slut. Litterära formexperiment intresserar mig inte. Och varför skulle jag skriva i en annan genre än vad jag tycker om att läsa?

Många barnboksförfattare har sagt detta före mig, bland annat Lloyd Alexander, men vuxna älskar inte sina böcker som barn gör. En bok kan betyda något stort för ett barn. Läsupplevelsen kan snudda vid det heliga. Så är det inte med vuxenböcker. Jag minns fler av mina favoritböcker från barndomen som klart lysande stjärnor. Böcker jag läst som vuxen glömmer jag fort. Att skriva för barn är ett oerhört ansvar för att man har en så stor möjlighet att påverka någon, kanske för hela livet.

Det är lite samma sak med fantasy. Verkligheten har jag nog av i mitt vardagliga liv. Jag har alltid tyckt att den är tråkig och lite ful. Hela mitt liv har jag tyckt om att drömma mig bort någon annan stans. Därför gör jag det helst också både när jag läser och när jag skriver.

Trots detta blir jag irriterad när fantasy kallas för enbart verklighetsflykt. Lloyd Alexander har sagt att det är tvärtom, den gör människan engagerad och har stor makt att beröra. Det beror nog på att fantasin talar till vårt omedvetna. Ursula K. Le Guin kallar fantasy för nattens språk, och med det avser hon just att fantasy är det undermedvetnas språk. Det är vårt sätt att försöka bearbeta verkligheten på ett djupt, sant sätt. C S Lewis igen jämnställer myt med manna: för var och en är det en annan rätt, och för var och en är det just den rätt hon behöver. Vi kan lägga in det vi behöver få höra i myterna. Jag tror att ingenting är lika läkande för själen som en bra myt.

Kombinationen barn- och ungdomslitteratur och fantasy är för mig ett sätt att skriva om verkligheten på det mest sanna, ursprungliga sätt jag kan.

Men visst är det också helt enkelt roligt att få hitta på nya världar! Jag kastar mig loss från verklighetens kust och seglar in i en värld där det inte finns några lagar och gränser, där ingen kan säga ”det där är fel, så där är det inte” för det är det bara jag som kan bestämma! Utanpå sitter jag i ett litet arbetsrum, iklädd joggingbyxor och yllesockor, böjd över en dator, men inuti upplever jag fantastiska äventyr.